Igår var ganska kul faktiskt, trots motgångar. Jag hade ett stor (helt onödigt) bråk med pappa, det förstörde min dag delvis. Och varför kom inte folk som jag hade bjudit? Det slutade med att vi bara var 6 st, och när vi skulle till krogen så drog 2 hem och en kunde inte följa med, så då vart vi bara tre. JAG FYLLDE JU 18?!? Vad har jag för vänner? Visst att man fastar hemma, om man bor i skogen, och man hör av sig och säger det; "Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte komma, hade gärna gjort det men nu går det inte" Men folk som bara inte dyker upp...det kan jag tycka är dåligt. Visst ändå om det hade varit en helt vanlig helg och jag bjöd in till fest, då bryr jag mig inte riktigt i fall folk dissar mig. Men nu skulle jag fira min arton årsdag, och jag ville ha en trevlig kväll med mina närmaste. Och folk bara skiter i mig. (?)
Visserligen orkar jag inte bråka med folk, så jag kan tycka att det är synd för dom, för jag hade kul ändå. Vi hade kul ändå. Och de som sket i mig, de förlorade chansen att gå på en riktigt rolig fest. Men jag kan ändå inte hjälpa att undra, varför några av mina närmaste vänner helt plötsligt försvann, utan ett ljud? Jag skulle inte gjort så, om jag blev bjuden på någons arton årsfest så skulle jag se till att vara där. Och i fall problem uppstod så skulle jag ringa och säga som det var, för jag vill inte att mina vänner ska tro att jag inte bryr mig. Men aja...jag orkar inte lägga ner så mkt krut på det där, jag kan ändå inte ändra på någon. Så det spelar väl egentligen ingen roll vad folk gör, jag hade ju ändå väldigt kul.
För väl på krogen så hände det massor. Natalie råkade spilla ut en hel cider över Mikaela och min telefon. Vi rusade till toaletten garvandes för att försöka rädda min stackars telefon, Mikaela fick gå runt med alldeles våta kläder för resten av kvällen.
En random tjej på toan gav mig en as härlig komplimang, "Fan vilka snygga glasögon! Dom passar dig jätte bra!" Man tackar och tar åt sig!
Jag sprang runt helt panikslagen i c. 20 min letandes efter min telefon, "NEJ! Min telefon är borta!!". När jag tillslut kom fram till Mikaelas pojkvän och frågar i fall han har sett den, så upptäcker jag att jag har den i byxfickan. Hur dum är man inte? Vi bara skrattade.
Och jag träffade massor av folk som jag känner lite, så det var trevligt. Jag träffade till och med min brors flickväns lillebror (?), André, som råkar vara lika gammal som jag. "Hej! Visst är du Daniel Edins lillasyster" "Ja... Vem är du? :)" "Grattis i efterskott!" "Haha Tack!! Men hur vet du att jag fyllt år?"
"Jag är Linns lillebror!" osv osv - Helt galet underbart ju, han bara kommer fram och är as glad och grattar mig, jag har liksom aldrig träffat han förut. Gud vad man blir glad när sånt händer! Älskar människor som är framåt, trevliga och helt oblyga!
Plus att jag hade två snälla bröder som skjutsade både till krogen och hem. Dyrt med taxi ju!
Innan vi kom till krogen så hade vi ju kul i 3 och en halv timme (cirka). Vi lekte lekar, vi dansade, sjöng så högt vi kunde, bytte låt varannan sekund, skämtade, och några av oss spydde till och mer (tror jag). Natalie kom också på den briljanta idén om att ta en shot hembränt ur en äggkopp med salt och en tomat (?). Ja, vi hade ingen citron så det fick bli tomat ist. Hahah, asså så jäkla kul. Och Mikaela lyckades ramla fem miljoner ggr. Hon lyckades till och med ramla ihop på golvet i smärta när bara dansade. Det fanns ju inget att göra sig illa på, golvet var helt plant och resten var på minst en meters avstånd, ändå låg hon där och klagade på att hon gjort sig illa! Hur lyckas man?? Jag har nog aldrig skrattat så mkt på en fest som igår. Vi hade verkligen jätte roligt, för när alla bjuder till lite lagom (bjuder på sig själv) så blir det så jäkla kul för alla, och det var så det var igår kväll. Tack de som kom! Ni förgyllde min kväll!! All my love goes out you all! hahah...
Vi hörs, Emma.
