Va hände? Det är ju snöstorm ute nu, helt galet. Molly vill bara bli bortglömd hemma i den varma sköna sängen. Och Elsie och Leia är helt tokiga, springer runt som galningar i blåsten och snön. Nu har jag kommit in, ska ge dom mat, äta frukost själv,,,, och så har jag tänt ljus?? Haha. Jag fick ett doftljus som doftar vanilj av min chef. Hon brukar alltid ge oss presenter vid avslutad termin.
Gud vilket tråkigt inlägg....
Idag blir det fest!! Wiihoooo, mitt liv har en mening trots allt. Skojar (!), förhoppningsvis så har mitt liv en bättre mening än att festa. Men det ska bli kul att äntligen få fira min arton årsdag, som den sig bör! Nånting kan man väl få förtjäna, ist för bara en massa as-jävla-svinkalla hund promenader hela tiden. Ska aldrig skaffa hund igen... det är fan inte värt det, jag fattar inte hur folk orkar. Jag fattar inte hur mamma orkar. Jag fattar inte hur mamma kunde köpa en hund till en fjortonårig oansvarig liten tönt som hette Emma. Jag menar, va tänkte hon? Att jag på något mirakulöst vis skulle växa upp helt plötsligt? Knappast... Växer man någonsin upp? - förmodligen inte. Jag älskar min hund, det är inte det som är problemet. Molly och jag sitter och myser i soffan nu när jag skriver, hon och jag är buddies (!). Men hundar är sjukt tidskonsumerade. Det känns ju som om man inte gör något annat än att gå ut med hundarna hela tiden. Jag orkar typ inte hålla på och hela tiden tänka på att nånting måste göras, och hela tiden undra hur f*n det hela ska gå ihop med alla andra fem miljoner saker jag ska göra.. Jag har väl mer än fullt tillräckligt med bara skolan. Och så har jag haft dansen, och så måste man ju laga middag varje dag, så man har något att äta, och då måste det först handlas. Och nu måste det skottas snö också. Ja, listan kan göras lång, det är en oändlig ramsa av måsten. Men det är väl detta som kallas växa upp? - så jag kanske har vuxit upp tillslut trots allt.
Vi hörs, Emma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar