Jag har varit tyst här en stund men jag tänkte att jag skulle lägga ut bilder, vilket som vanligt leder till passivitet. Bekväma Emma gör uppror och istället för att ta i datorn, för att troget lägga upp bilder till mina få (modiga) läsare. Så lägger hon sig på latsidan och väntar på bättre tider. Förskräckligt! Jag blir ibland (några skulle säga ofta) lat, även om detta är en av mina sämsta egenskaper. Därav- ursäkta. I give you my sincere apologies. Som amerikanerna skulle sagt. Nog om detta!
Det är återigen fredag, och denna fredag betyder pizza och Twillightmaraton med (den mytomspunne) Terese! Vi ska se på den berömda glittriga snyggingen! Och prata bort våra sorger! Oerhört poetiskt, jag vet. Det ska bli lättande så här efter en hårt, och tråkigt arbetsvecka. Ser inte framemot de fyra nästkommande månaderna, eftersom de förmodligen kommer spenderas på en kall och smutsig industri. Men vad gör man inte för drömmen om att åka till USA. Det som väntar på något gott...!
Jag slänger upp några bilder på familjemiddagen som vi hade i torsdags med bröderna som flyr stan. Vi käkade fin middag uppe i Toppstugan, trerätters. Det var jag, tre av mina bröder, deras flickvänner, mamma och Per, samt mormor. De var dock bara två av dem som pyser ut ur härnta - och tur är väl det!
Till we meet again!
Kram, Emma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar