När kapitel fem tar slut så börjar kapitel sex

I morgon är det sista gången jag har dansavslutning. Mina två barndans grupper ska visa vad dom går för, och jag (läs dansledarna) ska också dansa en liten "truddelutt". Det blir ett bra avslut för mig, för gamla tiders skull liksom. jag har ju själv dansat på NBV i en evighet så det är ju fint att kunna avsluta detta kapitlet i mitt liv med att göra det jag gjorde där från början. Det är skönt att äntligen kunna slippa pressen över att ha massa koreografi att konstruera, och inte kunna äta middag för det inte finns tid. Plus det eviga stressen med att försöka få dansen och allt annat att gå ihop när det alltid hittade en väg att göra det omöjligt för mig. Dansen har länge varit ett problem mer än något annat. Men jag har gett det allt under alla de åren jag har hållit på.
Men jag måste erkänna att det ändå känns sorgligt, jag har ju alltid haft dansen. Sedan kan jag ju inte säga att jag dansar längre. Hoppas jag dansar i framtiden. För dans är en del av mig, vare sig jag gillar det elr ej. Förhoppningsvis glömmer jag inte det när jag möter nya prövningar i livet.

Jag läser nu härmed fortsättningen av "porrboken". Nu är det inte längre Femti Nyanser av Honom, utan Femti Nyanser av Mörker. Jag har kommit till kapitel sex, hittills är bok nr två mkt bättre än bok nr ett. För den första boken var så himla jobbig att läsa. Men i den här boken, så säger hon äntligen ifrån. Hon blir äntligen sur på honom när han är sådär hemsk, så man slipper känna frustration över att hon är försvarslös.

Men nu är klockan halv ett på natten och jag håller på somna på datorn. Det vore ju tråkigt om jag vaknar i morgon och inser att jag har dreglat på datorn så den fått vattenskador och blivit trasig. Så GODNATT!

Vi hörs, Emma.

I dag smäller det!

Jag förklarar härmed mig själv som myndig. Jaaaaaaaa! Lyckan är total, nu kan mamma och pappa inte använda argumentet "du är inte atron - jag bestämmer" längre. Helt underbart. Nu ska jag gå på krogen, köpa tobak, handla på Internet osv, bara för att jag kan!
Men nånstans långt nere i magen så känns det ändå inte som min födelsedag. Det känns mer som nån sån konstig dag, nåt är ovanligt men också helt obetydligt, typ kanelbullensdag. Man ska äta en extra bulle, bara för att, men det är egentligen helt onödigt. Min artonårsdag är ju egentligen helt onödig. Det är förmodligen ingen som egentligen bryr sig, men grattar mig för att vara artig... Jag menar, dagen har ju varit som en helt vanlig tisdag (förutom att jag försov mig), inget har ju hänt. Emma Edin i Härnösand råkar bara levt i arton år just idag. No Big Deal, som McDonald's säger.

Äh vafan, jag får väl vara glad och tacka mina nära o kära ist för att sitta här framför pianot på skolan som en jäkla pessimist och bara se allt de negativa.

Vi hörs, Emma.

Dan före dan - om du fattar

Imorgon går min artonårsdag av stapeln. Ganska skönt om jag får säga det själv, men sanningen är den att det hade varit ännu skönare om jag fått fylla år för 3 dagar sen. Då hade jag fått gå på första studentfesten. Det hade varit en fröjd. De hade 200-dagar-tills-vi-går-ut-på-trappan-fest på krogen (av alla ställen). Hade jag fått bestämma så har man den första festen varit på ett ställe där alla kommer in, det var ju fler än jag som inte fyllt arton än. 

I dag har min dator kommit! Japp, jag har gått o köpt en dator. Sjukt nöjd. Det är den jag bloggar från för övrigt. Eftersom varken pappa elr mamma är hemma och kan köpa presenter till mig, så får man väl göra det själv! 

I helgen blir det festa av! Fullt ös, medvetslös. Som vi brukar säga på estet. Eftersom mamma inte är hemma så kan hon inte stoppa mig! Huset ska vara fullt av människor som jag trivs med. Och vinet ska drickas upp! Nämen jag tar väl mitt ansvar här hemma! Inte ska det väl gå allt för vilt till! ;) (varför skriver jag ens det här på bloggen?) 

Förövrigt så har Alicia Keys nya platta kommit ut! Sjukt bra artist! Lyssna på Alicia Keys - Girl on fire, som albumet heter. Känner mig lite frälst medans jag somnar rofyllt till de okända ljuden i öronen. Godnatt hörrni!

Vi hörs då jag är myndig! Emma.

Vaknade med två röda horn idag

Jag vart snarare väckt ur en hemsk dröm med att Molly (vår minsta hund) stod och skällde för glatta livet, för att pappa plingade på dörren. Jag hade sovit lite och dåligt, så när pappa började ställa 5miljoner idiotiska frågor så föll jag ner i avgrunden och de röda hornen satt i pannan med all sin prakt. Fy fan vad jag blev irriterad. Det hela slutade med att jag inte orkade med min egen irritation så jag hamnade i mammas säng gråtandes. Ja, morgonar är väl inte min starka sida... (Fast jag kan ändå tycka att de som lever med mig borde veta det vid det här laget, och ta det lungt med mig när jag just vaknat. Jag är ju bara människa, elr?)

Nu ska jag äta lite frukost så jag blir människa igen. Daniel ska komma o ta ut hundarna efter pappas provisoriska "kissrunda". Eftersom klockan ändå är lunch så ringde jag honom. För jag orkar verkligen inte med hundarna efter allt kaos. Han svarade och är på väl - tack Daniel! (Daniel brukar ta lunch promenaderna)

Åh jag ska äta sådana as goda minirut, längtar! Helger är de ända ggr jag äter riktigt frukost. Så när helgen kommer så går man inte hungrig! Men hare bra tills vidare! ;))

Vi hörs, Emma.

Karins 50årsdags middag:

Och jätte gott vin - Jätte gott!

Världens mest händelselösa lösdag:

 Videochattade med mamma, bror Mattias och syster Jenny på google+ hangouts. Ganska coolt att kunna göra så. Jag satt liksom i Härnösand, Mattias i Umeå, Jenny i Uppsala och mamma i Thailand. Detta var alltså igår ;)

Men nu ska jag dö i c. två timmar hemma hos Karin, pappas tjej. "SUCK" ÄR VÄL BARA FÖRNAMNET. Men vad gör man inte för att slippa konflikter?? Det blir iaf god mat ;) Hennes barn ska laga tre-rätters. Så Karin: Grattis på 50års dagen! :))

Vi hörs, Emma.

Ps. Jag har inte gjort nåt överhuvudtaget idag, förutom dagdrömmeriet. Men det räknas väl inte, elr?

På morgonkvisten

Jag är oerhört trött...kl är typ 7.30 och jag har varit vaken en timme, gått ut med hundarna och duschat ...talet som jag höll på skriva, höll jag i tisdags. Och det gick bra! (Jag vet inte om jag sagt det) Åhh, asså jag är så jäkla trött...det här med att gå ut med hundarna 5miljoner ggr om dagen, det är utmattade, förstår inte hur somliga orkar... En sak har jag ju i alla fall kommit överens med mig själv om - det dröjer länge tills jag skaffar hund igen, om ens någonsin. Så mkt som jag älskar djur, hundar speciellt, så tycker jag inte det är värt all tid och möda det tar. Men man vet aldrig, jag kanske gifter mig en dag. Har man barn som tar en massa tid, så kan man lika gärna ha hund också. Men jag kommer aldrig ha 3st igen!! Den saken är iaf säker!

Skit samma! Nu ska jag gå och göra mig klar för skolan o ge hundarna mat.

Vi hörs, Emma ;)

Hejdå morsan!

Japp, nu har hon farit, och de tre veckorna från helvetet kan börja!
Fast just nu känner jag mig olycksbådande optimistisk!
Talet har hållits, och det gick förvånansvärt bra! Kan detta vara orsaken till min optimism? Inte vet jag..jag vet bara att jag ska laga middag (värma halvfabrikat), ge hundarna mat, skriva klart en essä (som skulle varit klar för c. 2 veckor sen) och ta ut hundarna. Samt ta hand om bästisen som har lite hjärtesved pga idioter.
Vi ska ha lite tjejkväll, ansiktsmask o pyamas, hela natten lång. Hon kommer förmodligen inte må nå bättre i mon, men hon kommer definitivt må bättre ikväll - det ska jag se till!
Vi får väl se hur utvilad jag är i mon som bevis ifall jag lyckats elr ej!

Vi hörs, Emma.

Jag höll på att köra in i ett träd...detta bådar inte gott!

Sa till mig själv att jag skulle plugga as mkt i helgen, det gick åt helvette..
Men inte för att jag har varit överdrivet lat, utan för att jag faktiskt inte hunnit. I helgen har vi "smygfirat" min 18årsdag och städat hela huset och haft farsdags lunch åt pappsen, övningskört (!) samt tappat bort telefonen och hittat den igen.
Asså äntligen har jag övningskört!! Äntligen har jag kommit igång med det. Och i veckan ska jag få låna lite teoriböcker av en klasskompis :) (precis som att jag behöver mer saker att plugga på)
Men nu ska jag skriva ett tal tills på tisdag och sen försöka strukturera ett arbete om KBT så, hej så länge!

Vi hörs, Emma.

Åter igen på stressgatan!

En evig labyrint de här hurrni..kommer nog aldrig ifrån den här jäkla gatan.

Nä, nu måste jag stressa vidare!

Vi hörs, Emma.

(Ps. De e ju torsdag)

Jag suckar och stirrar in i Word Documents...

Jag känner inte för att prata, allt känns bara jobbigt och omständigt just nu...
Du vet, när man har jätte mycket att göra, men känner inte att man har varken tid eller ork att ens möta allt halvvägs. Och så får man all insikt kastat i ansiktet, bara för man gått och undvikit det.
Det är sent på kvällen, jag är trött, skolan är jobbig, och jag har kanske några utav det jobbigaste veckorna på länge framför mig. Och allt jag vill göra är att krypa ner i sängen med en underbar bok, och stanna där för evigt.

Livet...skulle man fylla det med dagar eller hur var det det stod där hemma på mormors tavla nu igen..? Dessa långtradiga dagar, känns som när man går till bussen på morgonen - överdriven tid i väntan på den riktiga färden. När ska det riktiga livet börja? Är så skol-less att jag känner mig mer död än levande just nu.

*Punkt*

Vi hörs, Emma

PS. Provsvaren på kattens blodprov har kommit tillbaka - det är inget mer fel med henne, som vi alla trott. Det ända vi vet är blåsljudet i hjärtat på henne. Tänk att gå runt och vara sjuk...vilket elände...Tänk om jag var sjuk...vilken fröjd, då hade jag ju fått stanna hemma i morgon, med den där boken...

- Prinsessan Leia - 

Tankarna kryper upp 0:57, söndagkväll

I morgon drar livet igång igen. Inge mer ledighet nu inte! Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att lovet är slut och vardagen är tillbaka.
Varför? Jo, för det är bara en vecka kvar tills mamma åker till Thailand och lämnar mig ensam kvar med tre hundar, ett stort hus och massor med ansvar. Egentligen vill jag inget hellre än att bo själv, bara längtar tills jag får vara självständig. Men att göra det då jag har skit mkt plugg, och ansvar över 3 hundar själv, och ta hand om ett stort hus. Utan körkort och möjlighet att ta sig snabbt mellan allt. Det känns som mer än jag klarar av.
Varför gör jag det då? Mamma frågade mig ifall jag kunde tänkas ställa upp på det här för länge sedan. Då pratade vi om ett par andra veckor (hon ska vara utomlands i tre veckor) än dom det blev i slutändan. Och det finns ingen annan som kan ta hand om dom. Ifall inte jag gör det så kan hon inte åka. Då känns det ju bara egoistiskt att vägra. Men mamma och jag kom överens (med de andra) om att jag, min bror och pappa skulle hjälpas åt. När mamma hade bokat så bokade pappa plötsligt också en resa precis då, och Daniel flyttade in i en lägenhet. Så här står jag ensam kvar, med allt ansvar själv. Fan också. Men det blir värre....
Som extra glasyr på tårtan så fyller jag 18 precis då. Helt ensam hemma, med tre hundar att ansvara för. Kul artonårsdag! Jag känner besvikelsen skölja över mig. Det är väl inget konstigt att jag vill att min mamma ska väcka mig på (kanske min sista födelsedag hemma) morgonen med ett stort "GRATTIS! NU ÄR DU MYNDIG!" och hemmagjord födelsedagstårta den eftermiddagen. Istället får jag kliva upp extra tidigt och ta ut hundarna, skynda mig till skolan. Komma hem för att sitta hemma och ta hand om hundarna och laga middag till mig själv. Hur kunde det bli såhär? Jag intalar mig själv; "sånt är livet, lev mere..."

Vi hörs, Emma.

PS. Emelie Wikman har ställt upp att baka tårta (jag kan inte baka) till min övriga familj som kommer och grattar mig. Vi riktar ett stort tack till henne!

Plugg-dagen!

Har inte pluggat alls, jävla skit.
Men jag ska! ska bara....slappa ett tag till, fan. Jag hatar lov, man blir så jäkla lat.

Vad har jag gjort idag då? Typ inge...
Elr jo, jag har tagit hand om hundarna åt morsan, jag är ju ledig från skolan så det kan jag väl bjuda henne på. Men det är inget intressant att prata om.

Jag såg ju på Beauty and the Beast. Helt meninglöst tittande, tog en timme från mitt liv helt i onödan, suck. Storyn var fin, precis som jag tycker den ska vara. Men va personen som gjorde den helt bakom flötet elr? Herre gud, jag själv hade gjort en bättre serie av den storyn. Det var så himla förutsägbart och kanske helt utan känsla. Men för att vara säker så vill jag ändå se avsnitt två. Just in case, liksom.

I morgon ska jag ta en dagstripp till Umeå, till bror. Han har ju börjat plugga på universitet till nåt smart, som jag inte kommer ihåg vad det heter. Mattias och hans flickvän, sen år o dar tillbaka, Malin har flyttat in i en lägenhet tsm. Jag, mamma, pappa och jag tror min andra bror Jonas ska fara dit med grejer. Det ska blir kul att se han! Jag får ju knappt träffa min bror nu när han bor i en annan stad och har fullt upp med plugget. Saken är den att jag ligger närmare i ålder till Mattias än alla mina andra syskon. Så han och jag har alltid funkat ihop, vi lekte tsm när vi va små, och vi kan fortfarande umgås som vänner. Det tycker jag om, det är sån relation jag helst vill ha med alla i min familj, alla överhuvud taget. Men det funkar ju bara inte ibland. Sen mamma och pappa skiljde sig så har han och jag funkat bättre och bättre ihop. Motgångar för med sig något gott, iaf oftast. Mattias är så enkel att ha och göra med så kanske beror det mer på honom att vi kommer bra överens än på mig, inte vet jag. Hahah..
Detta betyder dock att det inte blir nått bloggande i morgon, tror jag. Appen funkar ju inte...

Mamma ringde nyss, vi ska äta hos Per idag, sen ska vi gå med hundarna hem till mamma. (Ska ju sova hemma) Det tar kanske en halv timme. Gud va irriterad jag vart. Sa nåt i stil med: "Gud va dryg du är mamma..." och blängde på henne genom telefonen, men sen insåg jag att det är mig själv jag är irriterad på. För jag inte har pluggat som jag sa att jag skulle på hela veckan, och nu ska jag vara borta hela dan i morgon också. Så nu hinner jag inte plugga klart. Fan också!! hatar, hatar, hatar!! Vill bara skrika inombords. Avskyr verkligen när man är irriterad och frustrerad och känner att man inte får ut det. Utan att det bara bygger på. Gaaaaah!!! Och plus att man känner ångesten av att man tog ut det på stackars mamma... Fan också!
Skolan kan verkligen ligga på som fan. Jag inser ju att jag hade hunnit med alla läxor om jag bara börjat i tid det är alltid så... men att sitta ett helt lov bara framför Word Documents är fan inte vad man helst gör. Så man skjuter på det, jag bokstavligen intalade mig själv; "ähh, ta det sen, helvete du har ju en hel vecka på dig..." och se var jag sitter i skiten nu... Pallar inte ens tänka på allt skit jag kommer få från alla lärare när jag kommer tillbaka efter lovet och får skämmas. Kan inte lovet bara fortsätta, så jag slipper?

Ja, inte vet jag.. Jag vet bara att jag är tvungen att ta ut hundarna, igen, på prommis. Mamma kommer hem snart och då måste dom ha varit ute. Annars blir hon irriterad på mig, och det vill jag ju inte. Så HEJDÅ alla nördar, hare så länge!

Vi hörs, Emma.

Ps. hittade lite bilder på det tekniska underverket, från när jag var i Jormlien förra året. Vi tittade på ett jätte fint vattenfall, där man (om man hade tur) kunde se dubbla regnbågar! ;)

Ja, varför har jag inte bloggat på en evighet då?

Kan man ju ta o undra en stund...
Nämen serri, blogger-appen har fått allvarliga spasmer och inte riktigt velat bli tyglad. Därav tystnaden. Datorn har också fått ett mindre nervsammanbrott de senaste dagarna. Villken tur! Jag har ju inte just skaffat en ny blogg, nehej då!

I alla (fulla) fall. Jag har börjat läsa Fifty Shaes of Gray. (!) Ja, den där as porriga boken, jag vet (elr för övrigt läst ut den, pga mitt kritiska beroende som uppstod efter andra kapitlet) För er som mirakulöst nog lyckats undgå att höra tala som den (bör googla titeln) kan ju få veta vad det handlar om. Den handlar om en tjej, typ 20-ish och oskuld, som blir hjälplöst förälskad i en man som är typ 26-ish och mångmiljonär men visar sig även vara sadist. Han vill göra henne till sin egen lilla sexslav, och kontrollerar henne till bristningsgränen. Om hon är "olydig" (han har regler för henne) så får hon stryk. Han bokstavligen slår henne. Va i helvette?! tänker ni då, jag med. Jag intalar mig själv; "jag har ju köpt boken, nu är det bara till att läsa" hatar spontanköp, såhär i efterhand. Förvånandsvärt nog, nu när jag läst ut den, så är det förmodligen den bästa bok jag läst. (finns en mening med spontankköp trots allt!) Trots det faktum att den går igenom varje sexscen outhärdigt utförligt (pryd som jag är), så tycker jag boken var sjukt bra. Det handlade liksom inte om sexet, fast det gjorde det för karaktärerna mkt. Även om det var våldsamt (typ kjedjar fast henne i taket osv) så var deras förhållande ändå fint. Har du ramlat och slagit dig elr?!, tänker ni kanske när jag säger så. Men vafan, nu ska man inte vara fördomsfull, läs boken så fattar ni vad jag menar! Jag ska inte spoila alldeles för mkt men jag grät som aldrig förr på slutet, så himla oförutsägbart - älskar sånna slut! Först tyckte jag att det bara var jobbigt och fruktade varje möte hon hade med han, men tillslut fick man förstå varför det var som det var, varför han var så rubbad, därför vart det plötsligt ändå fint med tanke på den kärlek dom hade till varandra även om det var en omöjlig situation. Kälekssagor is the shiet, helt enkelt.
Nä nu ska jag sluta tjabbla om den där boken. Ni får ursäkta, jag har ju inte haft nått annat på hjärnan de senaste dagarna.

Eftersom jag har hållit klaffen en stund här på bloggen så tänkte jag ge en snabbis på vad jag har gjort sen sist, annat än boken dårå.
-Jag har hunnit med ett fyra timmars pass med kusinerna, Michan o Agge. Tänkte att jag skulle sitta barnvakt åt lillen nån gång, så jag skulle ha Michaela med mig första gången.
-Varit iväg till birsta med morsan, införskaffade en mossgrön (assnygg) cardigan, och ett par mörkröd-ish aktiga jeans (ascoola) från GinaTricot.
-Smakat BBQ Dream burgaren på Max, inte sådär jättegod som man kan tro. Liten mun som jag har fick jah inte ens in den i käften, bara jobbig att äta helt enkelt.
-Varit hundvakt åt morsan, inget intressant med det.
-Inte hunnit övnigsköra alls nå (!), förjävligt ju...
-Varit hos vetrinären med den ända stackars katta som jag har kvar. 15 år som hon är, så har hon ingen lång tid kvar, vi funderar på när hon ska få somna in. Stackars lilla Mimmi, hon har blivit lite mager på sistonde, och vetrinären konstaterar att hon har fel på hjärtat. Ingen diabetes elr fel med njurarna, men vi skickar ett blodprov för att ta reda på vad det mer kan vara som är fel med henne. Vi tänkte att det är vi skyldig henne efter alla år hon givit oss. Dessa tider är då man undrar varför man ens skaffar husdjur, man blir bara ledsen i slutändan. Förhoppningsvis får vi yttligare några år med henne. Men min sympatiska sida känner att jag hellre vill att hon får somna in o begravas hos sin mor nu när hon ändå mår hyfsat bra, hellre än att man får komma hem varje dag, nåt år från nu, och känna sig hemsk när man tvingar henne att lida, för mitt eget egos skull. Hon kommer ju bara bli sämre från och med nu ändå, det spelar ingen roll hur mkt pengar man spenderar hos vetrinären på hon, hon måste ju få dö om det är meningen. (inte så kul att så hos vetrinären och leka gud, bestämma vem som ska få leva elr inte)
Ahh, jag kan pladdra på i evigheter om min stackars katt, men jag ska bevara er. Nu: Beauty and the Beast streamat från Tv Links. Hade gjärna velat lagt ut lite bilder men mitt tekniska underverk (läs dator) vill inte ge med sig idag heller. Jag önskar er en god kväll.

Vi hörs, Emma.

PS. Har typ blivit frisk i veckan så jag ska börja lite försiktigt på gymmet, wihoo(!). Hoppas vi syns där era lata jävlar! ;) och jag har inte pluggat ett nå, trots att det var det jag skulle prioritera den här veckan, fan också - får sätta igång i morgon (a)