Du vet, när man har jätte mycket att göra, men känner inte att man har varken tid eller ork att ens möta allt halvvägs. Och så får man all insikt kastat i ansiktet, bara för man gått och undvikit det.
Det är sent på kvällen, jag är trött, skolan är jobbig, och jag har kanske några utav det jobbigaste veckorna på länge framför mig. Och allt jag vill göra är att krypa ner i sängen med en underbar bok, och stanna där för evigt.
Livet...skulle man fylla det med dagar eller hur var det det stod där hemma på mormors tavla nu igen..? Dessa långtradiga dagar, känns som när man går till bussen på morgonen - överdriven tid i väntan på den riktiga färden. När ska det riktiga livet börja? Är så skol-less att jag känner mig mer död än levande just nu.
*Punkt*
Vi hörs, Emma
PS. Provsvaren på kattens blodprov har kommit tillbaka - det är inget mer fel med henne, som vi alla trott. Det ända vi vet är blåsljudet i hjärtat på henne. Tänk att gå runt och vara sjuk...vilket elände...Tänk om jag var sjuk...vilken fröjd, då hade jag ju fått stanna hemma i morgon, med den där boken...
 |
| - Prinsessan Leia - |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar