I morgon drar livet igång igen. Inge mer ledighet nu inte! Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att lovet är slut och vardagen är tillbaka.
Varför? Jo, för det är bara en vecka kvar tills mamma åker till Thailand och lämnar mig ensam kvar med tre hundar, ett stort hus och massor med ansvar. Egentligen vill jag inget hellre än att bo själv, bara längtar tills jag får vara självständig. Men att göra det då jag har skit mkt plugg, och ansvar över 3 hundar själv, och ta hand om ett stort hus. Utan körkort och möjlighet att ta sig snabbt mellan allt. Det känns som mer än jag klarar av.
Varför gör jag det då? Mamma frågade mig ifall jag kunde tänkas ställa upp på det här för länge sedan. Då pratade vi om ett par andra veckor (hon ska vara utomlands i tre veckor) än dom det blev i slutändan. Och det finns ingen annan som kan ta hand om dom. Ifall inte jag gör det så kan hon inte åka. Då känns det ju bara egoistiskt att vägra. Men mamma och jag kom överens (med de andra) om att jag, min bror och pappa skulle hjälpas åt. När mamma hade bokat så bokade pappa plötsligt också en resa precis då, och Daniel flyttade in i en lägenhet. Så här står jag ensam kvar, med allt ansvar själv. Fan också. Men det blir värre....
Som extra glasyr på tårtan så fyller jag 18 precis då. Helt ensam hemma, med tre hundar att ansvara för. Kul artonårsdag! Jag känner besvikelsen skölja över mig. Det är väl inget konstigt att jag vill att min mamma ska väcka mig på (kanske min sista födelsedag hemma) morgonen med ett stort "GRATTIS! NU ÄR DU MYNDIG!" och hemmagjord födelsedagstårta den eftermiddagen. Istället får jag kliva upp extra tidigt och ta ut hundarna, skynda mig till skolan. Komma hem för att sitta hemma och ta hand om hundarna och laga middag till mig själv. Hur kunde det bli såhär? Jag intalar mig själv; "sånt är livet, lev mere..."
Vi hörs, Emma.
PS. Emelie Wikman har ställt upp att baka tårta (jag kan inte baka) till min övriga familj som kommer och grattar mig. Vi riktar ett stort tack till henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar