Jag förklarar härmed mig själv som myndig. Jaaaaaaaa! Lyckan är total, nu kan mamma och pappa inte använda argumentet "du är inte atron - jag bestämmer" längre. Helt underbart. Nu ska jag gå på krogen, köpa tobak, handla på Internet osv, bara för att jag kan!
Men nånstans långt nere i magen så känns det ändå inte som min födelsedag. Det känns mer som nån sån konstig dag, nåt är ovanligt men också helt obetydligt, typ kanelbullensdag. Man ska äta en extra bulle, bara för att, men det är egentligen helt onödigt. Min artonårsdag är ju egentligen helt onödig. Det är förmodligen ingen som egentligen bryr sig, men grattar mig för att vara artig... Jag menar, dagen har ju varit som en helt vanlig tisdag (förutom att jag försov mig), inget har ju hänt. Emma Edin i Härnösand råkar bara levt i arton år just idag. No Big Deal, som McDonald's säger.
Äh vafan, jag får väl vara glad och tacka mina nära o kära ist för att sitta här framför pianot på skolan som en jäkla pessimist och bara se allt de negativa.
Vi hörs, Emma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar